Åter till Lappland

Efter nära ett halvår är det snart dags för mig att återvända till mitt paradis i Södra Lappland och således vill jag återuppta skrivandet, jag har valt att övergå till svenska då jag lättare kan uttrycka mig på mitt modersmål.

Senast jag skrev i mitten av Juli förra året så var jag i full gång med byggandet av en bastu och strax därefter uppfördes en gäststuga. Bastun är inte helt klar, stommen behöver torka innan fönster och dörr kan sättas in och jag har ännu inte införskaffat en kamin.

Under sommaren och fram till höst var det många på gården och mycket blev gjort, uthusen baxnade av allt hö som samlades in och stukorna är fortfarande välfyllda av rotsaker,. Vi har ätit mycket gott under vintern då en del av skörden fördes till Stockholm där jag spenderat vintern. Tyvärr så har stukorna sin begränsning vilket ledde till att en stor del av skörden gick till spillo.

Från början var tanken att gården skulle drivas kollektivt men så har inte skett, arbetsbördan har blivit större och större och styret har blivit mer och mer auktoritärt vilket i slutändan endast har lämnat utrymme för tillfälliga volontärer. Som markägare har jag haft svårt att avstå från kontrollen och makten över gårdsutvecklingen.

Nu har jag haft ett halvår på mig att fundera över gårdens vidare utveckling och jag har kommit fram till att lägga de kollektiva planerna på is och att försöka få mer struktur på gårdsarbetet så det känns mindre tungt och stressigt. Det är alltså ett nytt Västikulla som ska växa fram där vi är två som delar på ansvaret.